sandrupp

... hette filmen jag såg häromdagen. Den handlade om en 12-årig flicka som blev mördad. Fick mig att tänka efter lite. Innan man får barn förstår man ju såklart att det är ett bland det värsta en människa kan vara med om. När det händer något med ens barn. Självklart blir man bestört när det händer saker, som till exempel stackars flickan Engla som rövades bort och mördades. Men nu när man är förälder själv är förståelsen ännu djupare och bara tanken på att nåt skulle hända Emil får mig att nästan bli knäpp och jag måste omedelbart tänka på nåt annat.

Man gör så gott man kan med att skapa en trygg och säker omgivning runt sitt barn, men man kan inte skydda barnen mot allt. Man får göra så gott man kan! Min älskade Emil. Han sover gott i sin säng nu efter en händelserik dag. Massa spring runt huset hos gammelmormor, bad och plask i en balja, nya människor som ska titta på en hela tiden, bilresa, promenad, gunga... :)

Min son, min prins, min ängel. EMIL.