sandrupp

Idag blev det en lång tur till andra sidan stan för att träffa bästa Maria och hennes lille dotter Veris (Vera) som är två veckor yngre än Emil. Veris var inte särskilt intresserad av Emil (spelade förmodligen svårfångad), men Emil var glad och på och försökte prata med henne (lika framåt som sin pappa), men fick bara några få korta svar tillbaka. Men Emil gav inte upp! Tog henne i handen till och med, men inte ens det fångade tjejens uppmärksamhet... tills.... Emil ville smaka på henne! Handen alltså. Vaddå? Kan man inte äta allt? Nä Emil, det kommer du lära dig snart. Hoppas jag.


En liten snabb blick han i alla fall. YES!

Det är märkligt hur olika folk beter sig mot en mamma med barnvagn. Vissa är jättegulliga och vill hjälpa till med att hålla upp dörrar och lyfta av från bussen (även när det inte behövs), flyttar sig på tvärbanan/t-banan för att man ska få plats osv. Medan vissa andra är helt tvärtom. De går in i vagnen som en protest att den är i vägen. Idag när jag skulle passera t-banespärren, ni vet den där "grinden" man ska förbi, så gick det en man före mig och jag tog förgivet att han skulle hålla upp den åt mig när jag skulle passera. Det tar max 1,5 sekund! Men nä, han släpper den på vagnen! But why? 1,5 sekund...

Emil sov hela vägen hem, men vaknade av ett skrikande barn precis när vi skulle gå av tåget. Sen ville han inte ligga i vagnen längre, men blev supernöjd när jag satte honom upp. Han är ju inte helt stabil än och måste stöttas upp med filtar :)

I förrgår var jag och träffade bästa Marta och Moa och hennes lille (store?) kille Charlie. Det blev en promenad längs Tantolunden och Årstaviken. Härligt! Självklart var vi tvungna att posa lite framför kameran :)


Emil och Marta är tajta polare som gillar att hänga. Men Marta ser visserligen lite mer entusiastisk ut än Emil... :P Kanske tänker han; Marta, inte krama så hårt! Du mosar min kind och då ser jag knäpp ut på bilden!